Varför älskar vi en människa? Alla har sina egna svar,

Eller inget svar alls....kanske, kanske inte.

Vi älskar inte för något, vi älskar varje cell

Vi vill inte ändra något, allt är viktigt och dyrbar!
 
Vi älskar inte för ett vackert leende och dessa vackra ögon

Inte händer eller läppar. Hår eller axlar ….men

Vi älskar ett hjärta och ett själ
 Och ingen kan svara var kärleken kom ifrån


Vi älskar så mycket tills man blir dömd av andra – genkärlek måste man förtjäna,

 I svar till obesvärad kärlek, kan vi bara älska mera…obegränsad…
Vi älskar ibland så vi tappar vårt sinne, utan att kräva något tillbaka
 Låt andra förebra, låt dem döma…men vi forstätter att älska

För den älskade person, offrar vi oss själva

Se i ögon och utan oenighet  att säga: Jag vet, förlåt, jag älskar…

En gång i en komplicerad strid skyddar man sin älskade,

Och viska i sista andetag: jag älskar dig…ger mitt liv till dig!

Lägga sitt hjärta i älskandes bröst, låt henne ha dem båda två

 Vi kan gå genom det med tro på oss själva och

fram till ett ljus som mörknar aldrig
 
Vi lever så länge våra hjärtan älskar, motgångar är bara ett jäkt
 Jag älskar med hjärta och själ…andra dömer men låt dem göra

Och ni….älska så mycket som det bara går!