Idag har jag varit på mitt livs första anställningsintervju! Förr fick jag arbete utan nån intervju så det var ett nytt erfarenhet i mitt liv. Innan mit vakriat tog slut så var det jag som anställde folk, arbetade som chef inom äldre omsorg. Nu är det en tjeanst som är ganska liknande fast mer ansvar: Områdeschef inom handikapp omsorg, det blir en utmaning, spännande och intressant men om jag får det här arbete så måste jag pendla 25 mil om dagen. Ja ja det blir nog säkert bra, klarar ett år. Det kändes bra, vi hade en dialog.....det var ingen förhör, trevligt och spännande var det. Jag var redo, uppdaterare mig på lagar, riktlinjer, ändringar i LSS och SoL, vilka politiska mål deras kommun har, skafade mig fakta om deras kommun osv, de blev imponerade att jag kunde det. De ville veta mina starka sidor och svaga sidor, vad jag är bra på och mindre bra på, vilka mål jag har, hur stark arbetsledare jag är och vilket ledarskap jag väljer (demokratisk ledarskap)  och sen jag är ju bäst, smart, snygast hahahahahah

nää alvar, hur det blir får jag veta på fredag! Men jag har ett nytt job på gång i min kommun så det är inte hela världen om jag inte få jobbet där!

Vad vore livet utan kvinnor, så fantastiska, så magiska, vackra, så kyssvänliga, mjuka läppar, sensuella kroppar, kramvänliga, underbara kvinnor...svårt att stå emot...fast komplicerade, kännsliga, envisa och hur kan man inte älska dem! Mina kärleksaffärer hehe...är ovanligt spännande. Jag klart vill hitta en person som kan ta hand om mig...var finns hon? Jag vet inte vad jag ska göra...kan nån ge mig svar? (suck) Vara vänner är klart bättre att inet vara nåt alls! Men klart tiden visar och vänner blir aldrig för lite...